Showing posts with label Tomas Tranströmer. Show all posts
Showing posts with label Tomas Tranströmer. Show all posts

Wednesday, February 1, 2012

TOMAS TRANSTRÖMER

____________


TOMAS TRANSTRÖMER
translation by Patty Crane

Sorrow Gondola No. 2

I
Two old men, father- and son-in-law, Liszt and Wagner, are staying by the Grand Canal
together with the restless woman who is married to King Midas,
he who changes everything he touches to Wagner.
The ocean’s green cold pushes up through the palazzo floors.
Wagner is marked, his famous Punchinello profile looks more tired than before,
his face a white flag.
The gondola is heavy-laden with their lives, two round trips and a one-way.

II
A window in the palazzo flies open and everyone grimaces in the sudden draft.
Outside on the water the trash gondola appears, paddled by two one-oared bandits.
Liszt has written down some chords so heavy, they ought to be sent off
to the mineralogical institute in Padua for analysis.
Meteorites!
Too heavy to rest, they can only sink and sink straight through the future all the way down
to the Brownshirt years.
The gondola is heavy-laden with the future’s huddled-up stones.

III
Peep-holes into 1990.

March 25th. Angst for Lithuania.
Dreamt I visited a large hospital.
No personnel. Everyone was a patient.

In the same dream a newborn girl
who spoke in complete sentences.

IV
Beside the son-in-law, who’s a man of the times, Liszt is a moth-eaten grand seigneur.
It’s a disguise.
The deep, that tries on and rejects different masks, has chosen this one just for him—
the deep that wants to enter people without ever showing its face.

V
Abbé Liszt is used to carrying his suitcase himself through sleet and sunshine
and when his time comes to die, there will be no one to meet him at the station.
A mild breeze of gifted cognac carries him away in the midst of a commission.
He always has commissions.
Two thousand letters a year!
The schoolboy who writes his misspelled word a hundred times before he’s allowed to go home.
The gondola is heavy-laden with life, it is simple and black.

VI
Back to 1990.

Dreamt I drove over a hundred miles in vain.
Then everything magnified. Sparrows as big as hens
sang so loud that it briefly struck me deaf.

Dreamt I had drawn piano keys
on my kitchen table. I played on them, mute
The neighbors came over to listen.

VII
The clavier, which kept silent through all of Parsifal (but listened), finally has something to say.
Sighs . . . sospiri . . .
When Liszt plays tonight he holds the sea-pedal pressed down
so the ocean’s green force rises up through the floor and flows together with all the stone in the
building.
Good evening, beautiful deep!
The gondola is heavy-laden with life, it is simple and black.

VIII
Dreamt I was supposed to start school but arrived too late.
Everyone in the room was wearing a white mask.
Whoever the teacher was, no one could say.

____________


Saturday, October 1, 2011

Tomas Tranströmer

___________________


این معمای بزرگ- توماس ترانسترومر
______________________

فارسی : خلیل پاک نیا

صخره‌ی عقاب

پشت محفظه‌ی شیشه‌ای
خزندگان
عجیب بی‌حرکت‌اند.ه

زنی رخت می‌آویزد
در سکوت.
ه
مرگ نبود باد است

در عمق خاک
می‌خزد روح من
خاموش چون شهاب
.ه

ÖRNKLIPPAN


Bakom terrariets glas
reptilerna
underlig orörliga.

En kvinna hänger tvätt
i tystnaden.
Döden är vindstilla.

I markens djup
glider min själ
tyst som en komet.
__

نماها

I

در انتهای راه قدرت را می‌بینم
و شبیه پیاز است
با چهره‌هایی لایه به لایه
که جدا می‌شوند یک به یک ...
ه

II

نیمه‌شب است. تئاترها خالی می‌شوند.
ه
حروف شعله‌ور می‌شوند بر نماها
معمای نامه‌های بی جواب
در نوری سردی غرق می‌شوند



FASADER

I

Vid vägs ände ser jag makten
och den liknar en lök
med överlappande ansikten
som lossnar ett efter ett…

II

Teatrarna töms. Det är midnatt.
Bokstäver flammar på fasaderna.
De obesvarade brevens gåta
Sjunker genom det kalla glittret.
__

نوامبر


وقتی جلاد کسل شود خطرناک می‌شود.ه
آسمان شعله‌ور در خود می‌پیچد

ضربه‌ها به گوش می‌رسند سلول به سلول
و فضا از زمین منجمد بیرون می‌جهد.
ه

شماری سنگ‌ چون ماه کامل می‌درخشند.
ه


NOVEMBER


När bödeln har tråkigt blir han farlig.
Den brinnande himlen rullar ihop sig.

Knackningar hörs cell till cell
och rummet strömmar upp ur tjälen.

Några stenar lyser som fullmånar.
__

برف می‌بارد


خاک‌سپاری‌ها از راه می‌رسند
نزدیک‌تر و نزدیک‌تر
چون تابلوهای راهنما
وقتی به شهری نزدیک می‌شویم .
ه

هزاران انسان چشم می گردانند
دراین سرزمین سایه‌های بلند.
ه

پلی پا می‌گیرد
آرام آرام
یک‌راست در فضا.
ه

SNÖ FALLER


Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.

Tusentals människors blickar
i de långa skuggornas land.

En bro bygger sig
långsamt
rakt ut i rymden.
__


امضاء‌ها


باید بگذرم
ازاین آستانه‌ی تاریک
یک سالن.
ه

سندی سپید می‌درخشد
با سایه‌های بسیاری که درحرکت‌اند.
ه
همه می‌خواهند آن را امضاء کنند.ه

تا آنکه نور سر رسید
و زمان را درهم پیچید


NAMNTECKNINGAR


Jag måste kliva
över den mörka tröskeln.
En sal.

Det vita dokumentet lyser.
Med många skuggor som rör sig.
Alla vill underteckna det.

Tills ljuset hann upp sig
Och vek ihop tiden.
__



هایکوها

I
معبدی بودایی
با باغ‌های معلق
نقاشی های نبرد.
ه


دیوار ناامیدی …
ه
کبوترها می‌آیند و می‌روند
بدون چهره


افکار ثابت‌اند
چون کاشی‌های موزائیک
در حیاط قصرها.
ه


زمزمه‌ای در مه
قایق ماهیگیری در دوردست
نشان پیروزی بر آب.
ه


شهرهای درخشنده:
ه
آهنگ، قصه‌ها ، ریاضیات
طور دیگری اما.
ه


II

گوزنی در آفتاب سوزان
مگس‌ها می‌دوزند و سفت می‌دوزند
این سایه را به زمین.
ه


بادی سوزان
در خانه می‌پیچد امشب -
ه
نام ارواح خبیثه را.


کاج‌های ترسناک
در همان مرداب غم‌انگیز.
ه
همیشه و همیشه.ه


قفسی از تاریکی
به سایه عظیمی برخوردم
در یک جفت چشم.

آفتاب ماه نوامبر...
ه
سایه عظیم من شنا می‌کند
و سراب می‌شود.
ه


این فرسنگ شمارها
که به سفر رفته‌اند
۰ه
صدای دارکوب‌ها را بشنو.ه


مرگ خیمه می‌زند
بر من ، مشکلی در شطرنج.
ه
و راه حلی دارد.ه


IV

خورشید محو می‌شود.
ه
قایق کمکی نگاه می‌کند با
چهره‌ی بولداگی‌اش


بر ستیغ سنگی
شکافی در ترولوگ دیده می شود
رویای کوه یخ.
ه


بالای صخره‌ها
زیر آفتاب - بزهایی
که آتش می‌جویدند.
ه


و شعله آبی، شعله آبی‌
برمی‌خیزد از آسفالت
چون گدایی.
ه


آن برگ‌های قهوه‌ای
گرانبها هستند چون
هیروگلیف‌ها.
ه


VI


روی قفسه‌ای
در کتابخانه‌ی دیوانه‌ها
نامه‌ها دست‌نخورده مانده.
ه

از باتلاق بیرون آی!
ه
حشره‌ها می‌لرزند از خنده
وقتی فور ظهر را اعلام می‌کند.
ه


خوشبختی‌ام باد کرد
و خواندند قورباغه‌ها
در باتلاق‌های پومری


او می‌نویسد، می‌نویسد...
ه
روان شد چسب در کانال‌ها
کشتی باری بر رود سیتکس (سرزمین مردگان)
ه


آهسته رو چون باران،
ه
دیدارکن برگ‌های نجوا کننده را.
ه
بشنو ناقوس کرملین را!ه

IV

جنگلی حیرت‌انگیز
آن‌جا بی‌پول زندگی می‌کند خدا.
ه
دیوارها درخشیدند.ه


سایه‌های خزنده...
ه
در جنگل گم شده‌ایم
میان قبیله قارچ‌ها.
ه

زاغچه‌ای سفید و سیاه
با لجبازی زیگزاگ می‌دود
در دشت.
ه

VII

ه- برمی‌خیزد چمن
چهره‌اش سنگ‌نبشته‌ای
خاطره‌ای مجسم


تصویری تاریک این‌جاست.
ه
فقری رنگ مالی شده
گل‌ها در لباس زندانی.
ه

IX

زمانش که برسد
آرام می‌گیرد این کور باد
بر نماها.
ه


ه- من آن‌جا بوده‌ام
و بر دیواری از کاشی سفید
جمع می‌شوند مگس‌ها


درست همین جا خورشید سوزاند…
ه
دکلی با بادبان سیاه را
از زمان‌های بسیار قدیم.
ه


تحمل کن بلبل!
ه
از عمق سر بر می آورد-ه
در لباس مبدل‌ایم ما.ه

X

مرگ خم می‌شود
و می‌نویسد بر بستردریا
طلا نفس می‌کشد کلیسا.
ه


اتفاقی افتاده است.
ه
ماه فضا را روشن کرد.ه
خدا این را می‌دانست.ه

XI

سقف ترک برداشت
و مرده‌ها می‌تواننند ببیند مرا
این چهره را.
ه


زمزمه‌ی باران را بشنو
رازی نجوا می‌کنم
تا به درونش برسم


صحنه بر سکوی انتظار
چه آرامش غریبی-
ه
این صدای درون.ه


الهام
درخت سیب کهن‌سال
نزدیک است دریا.
ه


دیواری است دریا.
ه
می‌شنوم جیغ مرغان دریایی را
دست تکان می‌دهند برای ما


بادِ خدا موافق
تیری که بی صدا می‌آید
رویایی بلند


سکوت خاکستری
غول آبی از کنار ما می‌گذرد
نسیم خنک دریا


بادی عظیم و آرام
از کتابخانه دریا
این‌جا می‌توانم بیارامم


پرنده‌های انسانی.
ه
درخت سیب شکوفه داد.ه
این معمای بزرگ.ه



HAIKUDIKTER

I
med hängande trädgårdar
Bataljmålningar

Hopplöshetens vägg…
Duvorna kommer och går
utan ansikten.

Tankar står stilla.
som mosaikplattorna
i palatsgården.

Gnolar i dimman.
En fiskebåt långt ute-
trofé på vattnet.

Glittrande städer
ton,sagor,matematik-
fast annorlunda.


II
Rentjur i solgass.
Flugorna syr och syr fast
skuggan vid marken.

En pinande blåst
drar genom huset i natt-
demonernas namn.

Ruggiga tallar
på samma tragiska myr.
Alltid och alltid.

Buren av mörkret,
Jag mötte en stor skugga
i ett par ögon.

Novembersolen…
min jätteskugga simmar
och blir en hägring.

Dessa milstenar
som gett sig ut på vandring.
Hör skogsduvans röst.

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

IV
Solen försvinner.
Bogserbåten tittar med
bulldogansiktet.

På en klippavsats
syns sprickan i trollvägen.
Drömmen ett isberg.

Uppför branterna
under solen- getterna
som betade eld.

Och blåeld, blåeld
reser sig ur asfalten
som en tiggare.

De bruna löven
är lika dyrbara som
Dödahavsrullar.


VI
På en hylla i
dårarnas bibliotek
postillan orörd.

Kom upp ur kärret!
Malarnas skakar av skratt
när furan slår tolv.

Min lycka svällde
och grodorna sjöng i de
pommerska kärren.

Han skriver, skriver
lim flöt i kanalerna
pråmen över Styx

Gå tyst som ett regn,
Möt de viskande löven.
Hör klockan i kreml!


IV
Förbryllande skog
där Gud bor utan pengar.
Murarna lyste

Krypande skuggor…
Vi ä vilse i skogen
i murklornas klan.

En svartvit skata
springer envist i sick-sack
tvärs över fälten.


VII
Gräset reser sig-
hans ansikte en runsten
upprest till minne.

Här finns en mörk bild.
Övermålad fattigdom
blommor i fångdräkt.

IX
När stunden kommer
vilar den blinda vinden
mot fasaderna.

Jag har varit där-
och på en vitkalkad väg
samlas flugorna

Just här brann solen…
En mast med svarta segel
från för längesedan.

Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram-
vi är förklädda.

X
Döden lutar sig
och skriver på havsytan.
kyrkan andas guld.

Det har hänt något.
Månen lyste upp rummet.
Gud visste om det.

XI
Taket rämnade
Och den döda kan se mig
Detta ansikte.

Hör suset av regn.
Jag viskar en hemlighet
För att nå in dit.

Scen på perrongen.
Vilken egendomlig ro-
den inre rösten.

Uppenbarelse.
Det gamla äppelträdet.
Havet är nära.

Havet är en mur.
Jag hör måsarna skriker
de vinkar åt oss.

Guds vind i ryggen
Skotet som kommer ljudlöst.
en alltför lång dröm

Askfärgad tystnad
Den blå jätten går förbi.
Kall bris från havet.

Stor och långsamt vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.

Människorofåglar.
Äppelträden blommade.
Den stora gåtan.


___________





_______________


Get Adobe Flash player
____

Tomas Tranströmer

____________________

توماس ترانسترومر
_________________
فارسی : خلیل پاک نیا

دستخط آتش

سراسر این ماه‌های ملال انگیز، جرقه می‌زد زندگی‌ام
فقط وقتی با تو عشق می‌ورزیدم.
چون کرم شب تاب، روشن و خاموش می‌شود، روشن و خاموش می‌شود
راهش را می‌توانیم دنبال کنیم سو سو زنان
در تاریکی شب در زیتون زار‌ها
.

سراسراین ماه‌های ملال انگیز، روح خاموش و پژمرده
جسم اما با تو
یکی می‌شد
آسمان ِ شب
غره می‌کشید
دزدانه کیهان را دوشیدیم و زنده ماندیم
.

از مجموعه‌ی ‌” میدان رام‌نشدنی” چاپ ۱۹83

___


ماژورC

پس از عشق‌ورزی به خیابان که پا گذاشت
می‌رقصید برف در هوا
زمستان آمده بود
هنگامی که درآغوش هم بودند
می‌درخشید شبِ سپید
از شادی پردرآورد
همهٔ شهر به او پیوستند
لبخندِ رهگذران-
همه پشت یقه‌های بالا‌زده می‌خندیدند.
آزاد بود!
و آواز سردادند تمام علامت‌های سوال به وجود خدا
این‌گونه فکر کرد
نوایی خود را‌‌ رها کرد
و رفت در توفان برف
با گام‌های بلند

همه چیز در سفر به سوی گام C

قطب نمایی لرزان به سوی گام C

ساعتی برفراز رنج‌ها
سبک بال بود!
همه پشت یقه‌های بالا‌زده می‌خندیدند.

از مجموعه‌ی ‌” آسمانِ نیمه تمام ” چاپ ۱۹۶۲

___

این زوج


چراغ را خاموش می‌کنند و حباب سپیدش
سوسو می‌زند لحظه‌ای پیش ازآنکه
چون قرصی در لیوان ِ تاریکی حل شود.
بعد پرواز می‌کنند
دیوارهای هتل به تاریکی ِآسمان پرتاب می‌شوند.

جزرو مد عشق فرونشسته و می‌خوابند
اما پنهان‌ترین فکر‌هایشان همدیگر را می‌یابند
چون دو رنگ روی برگی خیس
درنقاشی کودک دبستانی
به هم می‌رسند و با هم یکی می‌شوند.

تاریک و ساکت است. اما شهر شبانه
با پنجره‌های خاموش نزدیک‌ترشده
خانه‌ها آمدند
، نزدیک‌تر آمدند در انتظار بی‌قرارشان
انبوه مردم با چهره‌هایی که چیزی نمی‌گویند.

از مجموعه‌ی ‌” آسمانِ نیمه تمام” چاپ ۱۹۶۲

______________